Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

stress

krönika: att jobba sent är bevis på dåligt omdöme

Linn,-scarf,-December-LondonKaffe,-coffeeLinn,-December-London

 

Det jag kommer berätta om nu är något jag skäms över.

De senaste månaderna (året?) har jag jobbat mer än tolv timmar minst sex dagar i veckan. Jag har pluggat 300% på universitetet samtidigt som jag praktiserat, bloggat och sedan jobbat minst tre kvällar i veckan på bar. I augusti ändrades det för då jobbade jag ”bara” heltid, dvs till ungefär sju eller åtta, plus bloggade varje dag. Det är inget skryt, det är äckligt. Den senaste tiden har det gått så långt att jag inte kan sova längre. Min hjärna surrar och tankarna spinner i raketfart så fort jag stänger ögonen. Jag behöver vila, men det går inte längre så jag ligger vaken till sent på natten.

Jag är nära att falla i den fällan som många i vår generation gjort. Jag pratar om utbrändhet.

Så pass många av mina vänner och folk runt omkring har bränt ut sig de senaste åren att det är knappt att någon reagerar när en får nyheten. Bloggare, profiler, chefer skriver om utmattningssyndrom och utbrändhet som om det vore den årliga influensan. Något en får räkna med att ta för att ”komma någonstans”.

På varje arbetsplats jag varit på så är det de tendenser som leder till utbrändhet som värderas, uppmuntras, belönas. Att vara den som går sist, som tar på sig allt extraarbete, jobbar över kapacitet och förväntan. Den som har en arbetsbelastning som egentligen borde delas upp för två. Vad du är duktig alltså, skitbra jobbat, jag förstår inte hur du orkar. Nej, vet du vad det är, det är fruktansvärt. Utbrändhet är inget skämt. Visste du att utbrändhet ger riktiga hjärnskador? Det är inget som försvinner med en spahelg på Yasuragi eller en juicecleanse i februari.

En nära familjemedlem blev rejält utbränd när jag var yngre så jag har suttit på första parkett och sett hur illa det kan gå. Hen var sjukskriven i flera år. Vi körde hem från skolan och hen glömde var hens hus låg, så vi irrade runt på gatorna och hen storgrät framför ratten. Andra dagar spenderade hen i ett mörklagt rum för att dagsljuset var för starkt. I februari. Minsta ljud skar igenom hens hjärna. Att vara utbränd gör att du inte klarar av saker vi tar förgivet varje dag och leder till så mycket smärta och ångest att det inte går att beskriva.

Att som regel jobba sent är ett bevis på dåligt omdöme. Dåligt omdöme och brist på respekt för en själv och för de runt omkring en. Vi kan inte skylla på brist på bevis eller kunskap längre. Vi vet att det är dåligt. För det är aldrig bara ett projekt som kommer kräva all din energi och tid. Efter det kommer ett till. Och ännu ett till. Och ett till efter det. Har du lagt ribban högt då så kommer det förväntas av dig att fortsätta prestera. Visst att en ska jobba hårt och vara dedikerad, men aldrig såpass att det får gå ut över din hälsa. Det är inte att göra ett bra jobb. Det är din skyldighet som vän, dotter, partner, pappa, anställd, att ta hand om dig. För absolut ingen kommer applådera någon som jobbar ihjäl sig.

På företag är alla utbytbara, men hemma är ingen utbytbar.

Som chef hade jag krävt att folk lämnar i tid, för tid att vara ledig gör en till en bättre anställd. Utan tid att varva ned så bryts vi ned. Utan tid att ha tråkigt, får vi aldrig känna efter, hitta saker vi älskar. Det är i de långsamma minutrarna som vi hittar mod och ramlar på nya hobbies, snyggingar att bli kära i, ideer till projekt, drömmar vi vill förverkliga. Hur många har inte jobbat så jävla fucking svinbra när en äntligen fått ligga med den där baben en trånat efter så länge? Eller när en fått spendera en heldag med sina bästa personer? Eller målat klart sitt sovrum? Det är där vi hittar energi. Det är därför företag älskar att ta in unga praktikanter, för de har så mycket motivation och idéer. I deras liv har jobbet en biroll. Visst att det delvis kommer med ålder, men att ha ett så pass rikt liv, där arbete inte är mittpunkt utan något en gör för att ha råd att finansiera allt annat är en fördel.

Jag vet att det här samhället är stört och att det inte är lätt att bara vända om och be om ledighet när ingen annan gör det. Jag har fallit i exakt den fällan. Att sätta ned foten när pengar, makt, prestige står på spel är svårt. Men vill jag komma någonstans så måste jag det. Det heter utbränd av en orsak. Det är svårt att tända ett ljus igen om det redan brunnit ut. Sorgligt va? Vi kan alla göra aktiva val att ändra det här klimatet litegrann. Hjälpa till att omstrukturera, säga stopp när en kollega är på hal is, ge förslag på hur en kan ändra policy på sitt jobb, förklara och bevisa varför det är lönsamt. Och våga byta företag om de inte lyssnar. Det är aldrig värt det. När en är utmattad har en inte ens energi att bli glad för en löneförhöjning/befodring/eloge/vinst.

Anledningen att jag skäms är att jag känner att jag gjort tvärt om. Jag vill inte vara den som bloggar om stress som något nödvändigt för att ta sig dit en vill. Att hjälpa till att normalisera, göra det till något glorifierat.

Än så länge är jag inte utbränd, men min livsstil är där och nosar på det. Idag har jag och Daniel bestämt att vi ska gå igenom mål för året. Nu är det nog, jag vägrar slava och må dåligt. Jag gillar mig själv för mycket! Nästa vecka har jag en review med mina chefer och då ska jag be om att jobba hemifrån en dag i veckan. Den sociala stress jag känner på kontor gör mig inte produktiv. Plus att jag vet att jag kan göra mitt arbete på 4 timmar istället för 9 om jag lämnas ostörd och vet att jag inte är knyten till att sitta kvar på en stol när jag är klar. Och det är bara ett steg mot en bättre balans.

Såklart är vi alla olika, och ett blogginlägg revolutionerar knappast någons liv. Men jag hoppas att det kan få någon att stanna till, våga gå hem i tid eller i vilket fall tänka om.

An opinion piece I wrote in Swedish about the sick work culture where habits that lead to burnouts is what is admired and rewarded in work places, and how I want to change that. Please translate it here.

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Man
Niklas Berglind
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson