Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Interior

home is where the flatmates are?

Notes Home Interior Avocado-plants skull

Några detaljer från mitt och Daniels rum.

Det börjar bli så mysigt alltså. jag stormtrivs verkligen. Vi har så fina saker, området vi bor i känns säkert, allt i lägenheten fungerar, det är inget mögel. Saker som kanske tas för givet i Sverige men som anses som en lyx i London. Vi har liksom diskmaskin – höjden av lyx.

Däremot kan jag inte hjälpa att få klaustrofobi på att vi bor med andra. Don’t get me wrong, jag älskar våra flatmates, de kunde inte vara bättre. Känner på riktigt att vi haft så förbannat tur med dom och älskar när vi hänger. Men herregud, jag och Daniel har varit ett par i snart fem år och aldrig bott själva. Jag vill ha ett hem som bara är vårt! Där vi kan ligga nakna i soffan och ta upp tvn hela hela dagen. Ha fler än ett rum att fylla med plantor, tavlor, möbler. Jag vill kunna öppna kylen och bara se vår mat. Jag vill att det ska vara våra fläckar jag torkar upp med strumpan, vår tvätt som hänger framme för länge, vår disk som inte ställs in i diskmaskinen. Jag vill ha sex i köket och kunna bråka öppet och därefter smälla i dörren till ett annat rum. Jag vill ha så pass mycket golvyta att vi kan köpa en matta, kanske två. Laga äggröra i pyjamas.

Har aldrig trivts såhär mycket i en lägenhet förr, och samtidigt aldrig känt ett så okontrollerbart kli efter något eget.

Är det värt att flytta från staden jag älskar bara för att vara ensamma inom fyra väggar?

Mycket i mitt och Daniels liv är trixigt eftersom att vi är från två olika länder och bor i ett tredje. Och att det tredje råkar vara UK och just London gör det bara svårare. Att flytta till en egen lägenhet har vi inte råd med, om vi inte flyttar långt ut. Men då försvinner närheten till allt jag bor i London för.

Istället sitter vi alla fem flatmates och tittar på Chef’s Table på tisdagskvällar. Och det känns fint. Fast jag undrar ändå när fan man ska kunna bli vuxen istället för instängd i det som är onajs med att vara ung.

Allt är väll relativt. Så jag antar att just nu, stormtrivs jag. I vilket fall relativt mycket.

A text I wrote about having to live in a flatshare even after having been a couple for almost five years. Translate it here.

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

 

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Sanne Alexandra
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman