Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

gigs in london

glitter ceilings, highschool dances and dreams of rock stars

Moth-Club,-Hackney

Ok, många spelningar här nu, men jag bor ju i London trots allt! Håll i er, för nu kommer jag låta knäpp, men jag går runt med en konstant känsla av att jorden/mitt liv/allt kommer gå under vilken sekund som helst. Därför måste jag klämma ut varenda droppe av livet medan jag kan. Så igår gick jag och några av mina gurls + Saboune för att se Telegram spela på nya Moth Club i Hackney. Det var som ett skoldisco från 60-talet kräkts över hela interiören, dvs AMAZING.

Ok, a lot of gigs right now, but I do live in London after all! Hold tight because this will sound mental, but I have a feeling things will turn to shit any second now and my life will end or something, so I need to squeeze out all the good stuff whilst I can. Therefore I went with some of my chicks + Saboune to see Telegram play at the new Moth Club in Hackney. The decor was like a teenage highschool dance in the 60s puked all over, in other words – GREAT.

Wilma,-The-Moth-Club

Wilma var där i babe:iga knutar.

Wilma was there looking fab. 

The Moth Club

Jag kände inte till något av banden som spelade men föll pladask för denna man ovanför som var DÖDSKUL! Om någon känner honom, säg att han ska ringa mig för jag vill bli hans nya bff.

I didn’t know any of the bands playing but fell head over heels for this guy who was HILARIOUS. If you happen to read this, please call me, I wanna be your bff.

The-Moth-Club,-Hackney-Central

<3

The-Moth-Club,-Glitter-Ceilings

Taket var exakt samma material som skridskohjälmar och rollerblades var på 90-talet ni vet? Stenhårda med en shock av glitter.

The ceiling was exactly like the material in roller skates and helmets were in the 90s you know? Rock hard and magically sparkling.

Telegram at The Moth Club Hackney Central

Vi dansade med, sjöng och svimmade över publiken lika mycket som bandmedlemmar. En guldstjärna till djn som såg ut som Ted Gärdestad, dvs en dröm, i sin tunga lugg, långa hår och utsvängda brallor.

We watched, danced, sang and swooned over the clientel as much as the band members. A golden star to the dj looking like a teenage dream in his long 70s haircut and flares.
Kajsa-and-Wilma,-the-Moth-Club-Hackney-Central

Kajsa blev utskälld för lite väl mycket dregglande. I ett sammetsbås drack vi ljummen öl och spillde hemligheter om heartbreaks och rockstjärnedrömmar medan torsdag blev till fredag. Fast I vissa lokaler så står tiden som stilla, som ett himla Peter Pan land. Det här var ett sånt.

Then Kajsa was told off for swooning a lil too much. In a velvet booth we drank lukewarm pints and poured our hearts out about broken love and rockstar dreams whilst Thursday faded into Friday. But in some places time stands somewhat still, like Never Never Land. This was one of those.

///

Linn

Follow my blog on Bloglovin

girls to the mosh pit

Eagulls, Gig Oslo

Moshing to Eagulls

Eagulls, Gig Oslo Hackney

Jag har saknat det intensiva pulserandet av basen som slår mot bröstkorgen, de förblindande strålkastarna och ringandet i öronen. Igårkväll drog jag och Daniel och Jared till klubben Oslo här i Hackney för att för tusende gången se bandet Eagulls spela. Det bästa jag vet med punkspelningar är också vad jag avskyr; att typ vara den enda tjejen. Det är noll kö till toan och överallt killarkillarkillar höga på testosteron. Jag hade förväntat mig samma sak igår, men jag blev överraskad, för när vi kom dit så var en tredjedel av publiken brudar.

Fast ännu mer förvånade var alla killar. Deras ansiktsuttryck var helt priceless när moshpitten invaderades av massor av brudar. En kille visste inte hur han skulle bete sig och stod stilla i shock. En tjej såg förolämpat på honom och knuffade honom hårt så han föll ned på marken och fortsatte sedan att dansa sönder.

<3 guuuurls <3

I’ve missed the heartfelt thumping of the base hitting my chest, the blinding spotlights, the ringing ears. Last night we went to a venue here in Hackney called Oslo to watch, for the thousandth time, Eagulls. My favourite thing about punk gigs, apart from the mentioned above, is also what I don’t like; being pretty much the only girl. There is no queue to the toilet and everywhere energetic boysboysboys. I went last night expecting just that, but when we got there I was surprised because I’d say a third of the audience were female. 

But I think the boys were even more surprised. Priceless was the look on their faces when the mosh pit was invaded by lots of chicks. One boy didn’t know what to do and kind of stood still in shock when faced with a girl. She looked at him, insulted, and shoved him hard so he fell onto the ground and then continued moshing. Brilliant.

<3 guuurls <3

Linn

Follow my blog on Bloglovin

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Vanja Wikström
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Ida Warg
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Fanny Ekstrand
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger