Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

dishoom in King’s Cross

goddamn dishoom in king’s cross

Dishoom-King's-Cross,-LondonDishoom-Restaurant-in-LondonDishoom-Cocktail-King's-Cross,-London Dishoom-Bar-King's-Cross-London Olivia-at-Dishoom-King's-Cross-London Olivia,-Dishoom-King's-Cross-London DIshoom-Menu-King's-Cross-London

Dishoom in King’s Cross

Något som alla som bott i London ett tag märker är att herregud, folk slutar aldrig tjaja om den himla iranska/indiska restaurangen Dishoom. Blir vansinnig. Som med det mesta folk prisar så vill jag motvilligt men tvångsmässigt ändå prova, men alla fem gånger jag gått dit har de bett mig köa i timmar, och det vägrar jag. Seriöst, är det något som en hangry jag inte pallar så är det just att köa? Istället har jag trotsigt avfärdat hypen och bestämt att jag aldrig ska sätta min fot där, eller i kön för den delen.

Och så kom förra helgen och min vän Olivia bjuder med mig för att se Judge John Hodgeman på London Podcast Festivalvilket för övrigt var så orimligt kul att jag måste ta tillbaka allt ont jag sagt om standup. Vi vandrade vid kanalen i skymningen, pratade om icke-normativa relationer och stannade t.o.m. för att ta foton på en himla anka. Kanske den mest romantiska kompisdejten en kunde ha, så det fanns noll jag kunde göra när hon föreslog att Dishoom i King’s Cross borde vara middagsstället för två babes som oss.

Så vi köar, såklart, men faktiskt bara 45min, och det delas ut gratis dricka i kön? Hmm… misstänksamt snällt. Därefter eskorteras vi ned till någon bar gömd i vad som ser ut som en glamorös källare i 20-talets prohibition era. Det sista jag vill är att erkänna hur förbannat fint det är. Min cocktail kommer i en liten medicinflaska som jag blir tillsagd att hälla över en kristallklar isbit formad som en snöboll gjord av typ Swarowski. Jag blir lite rörd för fan aldrig har jag sett en så fin isbit förr, och det är KUL att få blanda den själv. Och här kommer en manlig servitör med gratis snacks! Japp, ni hör ju vart det här är på g. Jag ooar och ahhhar och innan jag vet ordet av det håller jag på att konvertera till hypen. Okej, nej STOPP, skriker mitt inre dömande jag, vi har inte ens provat maten!!!

Visade till vårt bord viker Olivia upp menyn och beställer all the good stuff till oss. Curry är väll inte riktigt vad jag skulle kalla the good stuff men eftersom jag är helt ute ur mitt element håller jag tyst. Maten kommer och nu viftar mitt inre med alla fredsflaggor som finns för – ALLT. ÄR. SÅ. GOTT. Och jag gillar inte ens linser. Jag gillar knappt curry?? Men fuck det, för det här vill jag äta för resten av mitt liv. RESTEN AV MITT LIV HÖR NI DET.

Så ledsen, men ni får faktiskt ta och köa upp till Dishoom på momangen. Bara inte i Shoreditch, utan i King’s Cross för där är allt finare (plus att vi nästan kan låtsas att det inte är lika hypat).

If you’ve lived in London for over four years you will know that, jesus christ, people will not shut up about the iranian/indian resto Dishoom. I have queued up perhaps five times, just to be told to wait several hours. Seriously, that is something somebody with a slight tendency to go hangry will never have time for. So what the hell is the fuzz about? I’ve dismissed it as a hype and decided to never set my foot in there (or in their ridiculous queue for that matter).

Around comes this past Saturday and Olivia brings me with her to see Judge John Hodgeman at the London Podcast Festival, which by the way was so damn fun that I will abandon everything I’ve ever previously said about stand up. We walk the canals at dusk, talking about open relationships and even stop to take a pic of a ducks. We might be on the most romantic friend date in history so when she suggest that Dishoom in King’s Cross should be the place to dine for two fine ladies like ourselves, there is nothing I can do but not ruin the vibe and agree.

We do queue, but not only is it just 45min, and they even give us free drinks before we are escorted down to some sort of glamorous bar hidden in a den from the 20s prohibition era. My cocktail comes in a tiny little bottle that I am suppose to pour over an ice cube shaped like a damn Swarowski snowball, not an edge in sight and yep, IT IS SO NICE. I ooh and I ahh and I feel myself slowly joining the hype. But, hang on here, screams my inner judgemental self, we haven’t even tried the food. 

After being served free snacks(!) we are shown our table. Olivia unfolds the menu and picks out all the good stuff. Curries aren’t really what I would call all the good stuff, but I’m not in my element so I shut up. The food arrives and my inner judgmental self voluntarily succumbs to silence. IT. IS. SO. FUCKING. TASTY. And I don’t even like lentils. I don’t even really love curries? But oh, this, WHATEVER IT IS, I want to eat forever.

Sorry, but you will have to go. Just not to the Shoreditch location, go to King’s Cross (at least we can pretend that’s less hyped).

 

 

What I recommend ordering:
– mahi tikka
– mattar paneer
– viceroy’s old-fashioned

 

 

discover more of my gems in london:

my favourite restaurants in london
my london travel guide

brunch in london
my favourite things to do in london

 

 

Linn

Follow my blog on Bloglovin and Instagram

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Vanja Wikström
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind