Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Everyday life

what would my teenage self think?

Linn, teenager

Igår var en rejäl low. Wow, nästan imponerad. Lyckades trilla in ytterligare ett sorgligt mejl som knäckte mig. Stod på mataffären och höll en äggkartong med trasiga ägg i och kände att nu orkar jag inte mer. Så öppnade jag kommentarerna på det här inläggetNi är så bra alltså, det är för sjutton inte klokt. Blir alltid så cringe att skriva till dig bakom skärmen för allt blir så kletigt – men tack.

Pernille revolutionerade min kväll. Ni måste läsa:

”Kjenner meg igjen, noen dager er bare sånn. Jeg bruker å tenke sånn: hva er det med livet mitt i dag, som jeg ville blitt glad/stolt/imponert over som yngre? Hva ville mitt barndoms-jeg eller tenårings-jeg tenkt? Plutselig føler man at livet sitt er litt bra likevel.”

Så i all den här mentala röran tänkte jag att, vad hade Linn 16år tyckt? Hon här ovan som inte fått ligga än, som inte vågade säga att hon bott i Kenya fram tills nu för att det kändes pinsamt att vara annorlunda, att inte veta var Götgatan låg. Hon som kräktes vodka på helgerna, skrev anteckningar jämt, läste om Harry Potter-böckerna varje år och drömde om att komma bort från alltihop.

Hon hade fan varit asstolt över mig. Hon hade swoonat över att jag bor i London, att jag går till ett riktigt jobb, lyckats hitta vad jag älskar, att jag får skriva för tidningar, hur mina anteckningar nästan blivit till en bok. Att någon är kär i mig. Att jag lärt mig hur en säger förlåt, hur en säger ifrån. Hur jävla babe:ig min garderob är.

Hur som helst hade hon varit stolt.Känner att hon typ ringt upp, eller skickat ett vilset mejl och frågat hur gör man? Sen hade vi high five:at, ringt upp mig som 35-åring och pekat fuck you till de här mejlen och nyheterna.

Tack alla ni som kommenterar och stöttar och är rena genier. Någon gång ska jag bjuda er alla på middag.

Yesterday was beyond low. I was almost impressed. Two more emails dropped down in my inbox to ultimately make me crack. Stood at Sainsbury’s with two cracked eggs in a carton and just thought that I can’t take it anymore. Then I clicked in here and read your comments on this postHoly fuck, you guys are bloody saints. Feels so cringe writing to you like this but I’m so blessed to have you.

Pernille commented something that revolutionised my world. Whenever she feels low she tries to imagine what her teen self would’ve thought about her now.

And what would the 16 year old Linn that you see above have thought about who I am today? The one that hadn’t gotten laid yet, who didn’t dare saying she’d lived in Kenya up to that point because it was embarrassing to be different.

She would’ve been over the moon. She would’ve swooned over the fact that I live in London, that I had managed to have picked a career and get myself a real job in it! That I get to write for real magazines, that my notes have come together to almost an entire book. Just the fact that somebody loves me. That I’ve learned how to say sorry, to put my foot down. That I’ve got a killer wardrobe. She would’ve called, or sent a confused email asking how do I do that?

Either way, she would’ve been proud. Then we would’ve high fived and called up our 35 year old self to give the finger to all bad news that happened in 2017.

 

 

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

 

three christmas parties

Christmas-party-antlersVeronique-Christmas-party-antlers Mini-burgersChristmas-party

Processed with VSCO with hb2 preset

Processed with VSCO with hb2 preset

Jimmy-Olivia,-Christmas-PartJared,-Christmas-partyOlivia,-julfest kajsa-julfest

Är helt färdig alltså. Har officiellt nått hjärtat av juletider och Britter älskar jul mer än kanske alla andra. Gick på tre julfester bara den här helgen. Hela landet glittrar. Har hundra procent anammat glädjen över fula jultröjor, juliga diadem och soundtrack till alla filmer som bara ses i December. Har liksom sportat min Drake-tröja på kontoret?

Känner rent spontant att jag helst inte vill göra något annat än att skriksjunga till Mariah Carey med glögg spillt på tröjan, dra i snörena till Christmas crackers och spendera söndagarna med att slå in paket.

I år spenderar vi jul hemma i London igen, utan någon av våra familjer. Förra året var ju en himla hit. Utan tvekan. Längtar efter att få uppleva ett övergivet Hackney, med bara Daniel.

I’m absolutely knackered. We’ve officially reached the heart of Christmas feels and once again I am shocked to find how much Brits love festiveness. I’ve been to three Christmas parties this weekend only. Somehow I’ve gone in for it 100% this year. Loving the ugly Christmas jumpers, antler diadems and soundtrack to all movies that are only shown in December. Even wore my Drake-jumper to work?

This year we are spending Christmas here in London. Last year was such a hit. Without a doubt. Can’t wait to experience a deserted Hackney again.

 

 

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

columbia rd christmas market & your thoughts on moving

Columbia-Road-Market-at-nighColumbia-Road-Christmas-Market,-night-London Christmas-tree-columbia-road-lonodn Boutique-shop-London House-london-night Columbia-Road-Christmas-Market,-night-in-London Columbia-Road Christmas-pub Kajsa

Foton från i onsdagskväll när jag mötte upp med Kajsa efter jobbet och gick till Columbia Road och deras julmarknad. Alltså, julfeelingen jag har! Har nog aldrig varit i sån stämning som i år. Vill typ bara ha min fula jultröja på mig, sjunga med till Mariah Carey och dricka mulled wine. Är det för tidigt att kolla Love Actually än eller vad säger ni? Vi möttes hur som upp och gick fram och tillbaka på gatan kanske sex gånger till en julkör som sjöng innan vi satte oss på en pub och pratade sönder och samman. ÄLSKAR JULEN, ÄLSKAR MINA VÄNNER.

Vill också säga att det är så kul att höra era tankar kring inlägget om att bo med andra. Blir så avundsjuk på alla ni som typ sparat ihop och köpt? Hur är ni mänskliga. Blir också sugen på att flytta iväg till Stockholm igen, eller bara till södra London, eftersom att ingen av er verkar ångrat er? Men är ju otroligt lat och ju längre ut jag bor desto mindre skulle jag träffa mina vänner. Knivigt. Vi får se till sommaren kanske. Vore fint att höra fler av era stories såklart. Eller om någon helt ångrat sig?

Glöm heller inte att ställa frågor ang långdistans eller något skämmigt till mig eller Daniel också, om ni har några. Ska ju spela in i helgen är tanken.

Some pics from when I met up with Kajsa on Wednesday. We went to the christmas market at Columbia Road, drank mulled wine and listend to the busker/christmas carol. Haven’t felt this festive ever I think, and I’m all for it. Just want to buy a Christmas tree now, do some crafts or god knows what. Either way we walked up and down the market six timed before having a pub dinner in an alleyway. I love her. I love Christmas. 

 

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

home is where the flatmates are?

Notes Home Interior Avocado-plants skull

Några detaljer från mitt och Daniels rum.

Det börjar bli så mysigt alltså. jag stormtrivs verkligen. Vi har så fina saker, området vi bor i känns säkert, allt i lägenheten fungerar, det är inget mögel. Saker som kanske tas för givet i Sverige men som anses som en lyx i London. Vi har liksom diskmaskin – höjden av lyx.

Däremot kan jag inte hjälpa att få klaustrofobi på att vi bor med andra. Don’t get me wrong, jag älskar våra flatmates, de kunde inte vara bättre. Känner på riktigt att vi haft så förbannat tur med dom och älskar när vi hänger. Men herregud, jag och Daniel har varit ett par i snart fem år och aldrig bott själva. Jag vill ha ett hem som bara är vårt! Där vi kan ligga nakna i soffan och ta upp tvn hela hela dagen. Ha fler än ett rum att fylla med plantor, tavlor, möbler. Jag vill kunna öppna kylen och bara se vår mat. Jag vill att det ska vara våra fläckar jag torkar upp med strumpan, vår tvätt som hänger framme för länge, vår disk som inte ställs in i diskmaskinen. Jag vill ha sex i köket och kunna bråka öppet och därefter smälla i dörren till ett annat rum. Jag vill ha så pass mycket golvyta att vi kan köpa en matta, kanske två. Laga äggröra i pyjamas.

Har aldrig trivts såhär mycket i en lägenhet förr, och samtidigt aldrig känt ett så okontrollerbart kli efter något eget.

Är det värt att flytta från staden jag älskar bara för att vara ensamma inom fyra väggar?

Mycket i mitt och Daniels liv är trixigt eftersom att vi är från två olika länder och bor i ett tredje. Och att det tredje råkar vara UK och just London gör det bara svårare. Att flytta till en egen lägenhet har vi inte råd med, om vi inte flyttar långt ut. Men då försvinner närheten till allt jag bor i London för.

Istället sitter vi alla fem flatmates och tittar på Chef’s Table på tisdagskvällar. Och det känns fint. Fast jag undrar ändå när fan man ska kunna bli vuxen istället för instängd i det som är onajs med att vara ung.

Allt är väll relativt. Så jag antar att just nu, stormtrivs jag. I vilket fall relativt mycket.

A text I wrote about having to live in a flatshare even after having been a couple for almost five years. Translate it here.

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

 

video Q&A about long distance relationships

Linn Daniel rain

Det är ett år sedan vi äntligen fick flytta ihop igen, efter att ha levt i olika länder i 16 månader. Ett år. Det känns som att vi officiellt har klarat allt det som långdistans strulade till. För det gjorde det såklart också.

Just i denna sekund ligger Daniel bredvid mig och suckar och gör det fruktansvärt jobbigt att ta sig upp. Det är så varmt under täcket. Det var en av alla de saker jag saknade när vi hade långdistans. Att jag inte fick vara stora skeden, eller lilla skeden för den delen. Att det inte fanns en annan kropp än min egen under täcket.

Jag vet att det är många av er som läser här som just i denna stund går igenom långdistans, eller funderar på det, eller har haft ett sånt förhållande. Det finns många frågor kring just långdistans så jag tänkte spela in en video där jag och Daniel svarar på era frågor gällande just allt som rör det.

Första gången vi gör något som ett par här inne. Förutom att pryda denna sajt med sin vackra person så framträder Daniel rätt lite här. Tänkte att ni skulle kunna få grilla honom, för han blir så jävla söt när han blir generad.

 

Ställ alla frågor ni har gällande oss, långdistans, Daniel, relationer osv osv. Ni fattar grejen! Vad vill ni veta? Kommentera nedanför. 

It’s now one year since Daniel and I moved back together after over a year of long distance. One year. It feels like we’ve made it out of everything it was, the emotions, doubts etc. Yay us!

I know many of you are going throught the same thing, or are about to, or maybe already have. This weekend I am recording a video where Daniel and I will talk about our long distance relationship, and relationships in general. We are also going to answer whatever questions you might have!

Thought it was about time we put my babe of a bf against the wall, and let him sweat a lil. So fire away with your questions below!

 

 

 

 

My fave posts about us:

The story of how me met
A midnight surprise
A dream of a house
Overexposed memories
Hackney mornings

 

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind
Marie Serneholt