Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

krönika: att jobba sent är bevis på dåligt omdöme

Linn,-scarf,-December-LondonKaffe,-coffeeLinn,-December-London

 

Det jag kommer berätta om nu är något jag skäms över.

De senaste månaderna (året?) har jag jobbat mer än tolv timmar minst sex dagar i veckan. Jag har pluggat 300% på universitetet samtidigt som jag praktiserat, bloggat och sedan jobbat minst tre kvällar i veckan på bar. I augusti ändrades det för då jobbade jag ”bara” heltid, dvs till ungefär sju eller åtta, plus bloggade varje dag. Det är inget skryt, det är äckligt. Den senaste tiden har det gått så långt att jag inte kan sova längre. Min hjärna surrar och tankarna spinner i raketfart så fort jag stänger ögonen. Jag behöver vila, men det går inte längre så jag ligger vaken till sent på natten.

Jag är nära att falla i den fällan som många i vår generation gjort. Jag pratar om utbrändhet.

Så pass många av mina vänner och folk runt omkring har bränt ut sig de senaste åren att det är knappt att någon reagerar när en får nyheten. Bloggare, profiler, chefer skriver om utmattningssyndrom och utbrändhet som om det vore den årliga influensan. Något en får räkna med att ta för att ”komma någonstans”.

På varje arbetsplats jag varit på så är det de tendenser som leder till utbrändhet som värderas, uppmuntras, belönas. Att vara den som går sist, som tar på sig allt extraarbete, jobbar över kapacitet och förväntan. Den som har en arbetsbelastning som egentligen borde delas upp för två. Vad du är duktig alltså, skitbra jobbat, jag förstår inte hur du orkar. Nej, vet du vad det är, det är fruktansvärt. Utbrändhet är inget skämt. Visste du att utbrändhet ger riktiga hjärnskador? Det är inget som försvinner med en spahelg på Yasuragi eller en juicecleanse i februari.

En nära familjemedlem blev rejält utbränd när jag var yngre så jag har suttit på första parkett och sett hur illa det kan gå. Hen var sjukskriven i flera år. Vi körde hem från skolan och hen glömde var hens hus låg, så vi irrade runt på gatorna och hen storgrät framför ratten. Andra dagar spenderade hen i ett mörklagt rum för att dagsljuset var för starkt. I februari. Minsta ljud skar igenom hens hjärna. Att vara utbränd gör att du inte klarar av saker vi tar förgivet varje dag och leder till så mycket smärta och ångest att det inte går att beskriva.

Att som regel jobba sent är ett bevis på dåligt omdöme. Dåligt omdöme och brist på respekt för en själv och för de runt omkring en. Vi kan inte skylla på brist på bevis eller kunskap längre. Vi vet att det är dåligt. För det är aldrig bara ett projekt som kommer kräva all din energi och tid. Efter det kommer ett till. Och ännu ett till. Och ett till efter det. Har du lagt ribban högt då så kommer det förväntas av dig att fortsätta prestera. Visst att en ska jobba hårt och vara dedikerad, men aldrig såpass att det får gå ut över din hälsa. Det är inte att göra ett bra jobb. Det är din skyldighet som vän, dotter, partner, pappa, anställd, att ta hand om dig. För absolut ingen kommer applådera någon som jobbar ihjäl sig.

På företag är alla utbytbara, men hemma är ingen utbytbar.

Som chef hade jag krävt att folk lämnar i tid, för tid att vara ledig gör en till en bättre anställd. Utan tid att varva ned så bryts vi ned. Utan tid att ha tråkigt, får vi aldrig känna efter, hitta saker vi älskar. Det är i de långsamma minutrarna som vi hittar mod och ramlar på nya hobbies, snyggingar att bli kära i, ideer till projekt, drömmar vi vill förverkliga. Hur många har inte jobbat så jävla fucking svinbra när en äntligen fått ligga med den där baben en trånat efter så länge? Eller när en fått spendera en heldag med sina bästa personer? Eller målat klart sitt sovrum? Det är där vi hittar energi. Det är därför företag älskar att ta in unga praktikanter, för de har så mycket motivation och idéer. I deras liv har jobbet en biroll. Visst att det delvis kommer med ålder, men att ha ett så pass rikt liv, där arbete inte är mittpunkt utan något en gör för att ha råd att finansiera allt annat är en fördel.

Jag vet att det här samhället är stört och att det inte är lätt att bara vända om och be om ledighet när ingen annan gör det. Jag har fallit i exakt den fällan. Att sätta ned foten när pengar, makt, prestige står på spel är svårt. Men vill jag komma någonstans så måste jag det. Det heter utbränd av en orsak. Det är svårt att tända ett ljus igen om det redan brunnit ut. Sorgligt va? Vi kan alla göra aktiva val att ändra det här klimatet litegrann. Hjälpa till att omstrukturera, säga stopp när en kollega är på hal is, ge förslag på hur en kan ändra policy på sitt jobb, förklara och bevisa varför det är lönsamt. Och våga byta företag om de inte lyssnar. Det är aldrig värt det. När en är utmattad har en inte ens energi att bli glad för en löneförhöjning/befodring/eloge/vinst.

Anledningen att jag skäms är att jag känner att jag gjort tvärt om. Jag vill inte vara den som bloggar om stress som något nödvändigt för att ta sig dit en vill. Att hjälpa till att normalisera, göra det till något glorifierat.

Än så länge är jag inte utbränd, men min livsstil är där och nosar på det. Idag har jag och Daniel bestämt att vi ska gå igenom mål för året. Nu är det nog, jag vägrar slava och må dåligt. Jag gillar mig själv för mycket! Nästa vecka har jag en review med mina chefer och då ska jag be om att jobba hemifrån en dag i veckan. Den sociala stress jag känner på kontor gör mig inte produktiv. Plus att jag vet att jag kan göra mitt arbete på 4 timmar istället för 9 om jag lämnas ostörd och vet att jag inte är knyten till att sitta kvar på en stol när jag är klar. Och det är bara ett steg mot en bättre balans.

Såklart är vi alla olika, och ett blogginlägg revolutionerar knappast någons liv. Men jag hoppas att det kan få någon att stanna till, våga gå hem i tid eller i vilket fall tänka om.

An opinion piece I wrote in Swedish about the sick work culture where habits that lead to burnouts is what is admired and rewarded in work places, and how I want to change that. Please translate it here.

 

 

Linn

Följ min blogg med Bloglovin och på Instagram

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
25kommentarer
  • Så bra inlägg. Känner mig väldigt träffad. Har haft en fruktansvärt stressig höst och jul. Varje gång jag berättat för någon om min vardag har jag fått som svar: ”jag förstår inte hur du orkar? Vad duktig du är”. Nästan alltid får jag beröm för att jag pluggar 150% och har två jobb vid sidan om. Men precis som du skriver är det inget att vara stolt över, för det tär så förbannat på mig och min hälsa. Därför blev jag så himla rörd av din text. Tack! Nu ska jag stänga ner alla jobbrelaterade sidor och se på en film. Kram ❤️

    {"author":"Ebba" 2017-01-12 19:10:22
    Svara
  • Kloka underbara du. SÅ BRA SKRIVET! På jobbet är man utbytbar men inte hemma – så otroligt sant! Det bästa jag hört på länge och så viktigt att föstå. Balans mellan jobb och fritid är så viktigt och det gäller för övrigt allt i livet – mat, träning, jobb, alkohol, spel, ”digitaliserade” etc. Vi behöver balans för att kunna må bra och kunna njuta av livet. När det blir för mycket av något blir det obalans och det är då vi kantrar och stöter i botten till slut. Men vi behöver även våga hjäpa varandra att se och påminna varandra om detta när vi är på väg i fel riktning för det är lätt att bli uppslukad och blind när vi är i gång. Det är därför det är så viktigt att också arbetsgivarna tar sitt ansvar och sätter gränser som ni skriver. Bra att du är uppmärksam på detta Linn och att du lyfter detta viktiga ämne som så många eldsjälar drabbas av. Det är få gamla människor som inför döden säger att de ångrar att de inte jobbade mer men ganska så många som önskar att de lagt mer tid på familj och relationer. Detta är också något att komma ihåg i detta sammanhang. ❤

    Eva 2017-01-09 16:17:56
    Svara
  • SÅ VETTIGT OCH BRA SKRIVET! Tack för att du delar med dig och sätter ord på så många känslor och tankar!

    Lilla Vardag 2017-01-09 16:13:52
    Svara
  • Så klockrent skrivet! Och så viktigt ämne!

    Kaneli 2017-01-09 15:36:05 http://spicegirl.ratata.fi
    Svara
  • Men jaa! Så bra sagt om att på jobbet kan man byta ut alla. Men hemma behövs en. Min pojkvän blev utbränd/deprimerad för 2 år sen och det har slitit på vår relation enormt mycket. Allt det roliga såsom t.ex. sex – existerade inte. Utöver det hemska att han själv inte ens pallade leva. Nu mår han mycket bättre och vi har återhämtat oss men det krävde en del besök hos familjerådgivning osv. Alltså, inte alls kul. Dessutom har vi skulder då försökringskassan betalade ut pengar och sen 6 månader senare sa de att han inte borde ha fått dem. (Som om vi hade sparat dem?). Och det är den osexiga sidan av utmattning dvs inte bara att någon inte pallar något och måste pausa sitt liv för en stund. Utan det har verkligen konkreta/hemska konsekvenser. Fy. Önskar ingen detta. Och när jag börjar känna att jag har för mycket på jobbet så tänker jag ”ingen kommer tacka dig, sluta”. Tack för att du tog upp ämnet!!

    V 2017-01-08 23:50:49
    Svara
  • Så himla bra inlägg! Så himla nyttigt – kanske både för dig själv, men även för oss andra som tagit oss tid att läsa.

    För något år sedan hade jag aldrig tagit mig tid och läst. Jag kunde knappt läsa, för tankarna var någon helt annan stans. Jag vet precis vad du pratar om. Precis. För jag jobbade mer än de heltidsanställda – gick in med 0 timmars arbete på schemat varje vecka som kunde sluta i uppåt 40-50. En häst att sköta vid sidan av på halvtid, egen träning, en blogg, en lägenhet, vänner och sambo att ta hand om och ja.. för mycket. Alldeles för jäkla mycket.

    Det är fortfarande väldigt späckat mitt schema. Men absolut inte lika mycket stress och press. Jag har hittat en balans. Jag vet hur man andas, jag vågar tacka nej till saker och ting och jag tillåter inte mig själv ångest över det jag inte hinner med – istället njuta utav det jag faktiskt gör. Det är guld. Och idag mår jag bra. Balans är guld.

    Ta hand om dig <3

    JOSEFINE ANDERSSON 2017-01-08 20:34:19 http://www.josefineandersson.se
    Svara
  • Så sjukt resonliga och modiga beslut!! Blir så stolt över alla starka gäris <3 Heja dig, Linn, och ta hand om dig!

    Elin 2017-01-08 19:39:09
    Svara
  • Bra skrivet:)

    Håller helt med. Jag blev utbränd väldigt tidigt, när jag var 19 år. Ingen förväntade sig att jag skulle jobba så mycket som jag gjorde utan jag valde det själv och det hela slutade helt enkelt med att jag blev utbränd. Nu är jag totalt tvärtom, jag KAN i princip inte överjobba för jag vet hur onödigt det är och att det ofta inte spelar så stor roll som en tror. Jag pallar liksom helt enkelt inte. Orkar inte försöka bevisa för mig själv att jag är ambitiös om ambitiös leder till att vara trött? Jag vet att jag gör ett bra jobb utan att jobba dubbelt. Och när jag skriver orkar inte, är det inte pga brist på energi utan brist på motivation till att vara ”överambitiös”. Det finns så mycket annat vettigt och kul att göra och ett liv som innebär vakna-jobba-äta-sova finns inte kvar för mig längre, så länge jag inte skulle hamna i en situation där jag måste göra så. Men tills dess: leva lajf!

    Anna 2017-01-08 18:56:18
    Svara
  • Så tänkvärt!!! Viktigt.

    M 2017-01-08 16:22:30
    Svara
  • JA! Hundre ganger ja. Er så glad for at du skriver om dette, for jeg har lært de siste årene at en slags work/life balance er SÅ viktig! På mange arbeidsplasser og på universitetet har jeg blitt oppmuntret til å jobbe sent, lese ekstra hjemme, og så videre. Men på den arbeidsplassen jeg jobber nå, drar alle hjem når de skal, passer på å ta fridagene sine, tar tilbake tid de har jobbet ekstra, og har så mye mer i livet sitt enn bare jobb. Og jeg er sikker på at det gjør oss friskere og gladere personer. Lykke til framover!

    Pernille 2017-01-08 15:03:25
    Svara
  • Bra skrivet fina linn!
    Jag som många andra känner sig träffade av dina ord ❤ härligt att du och Daniel har satt upp mål.
    Ska se till att jag och Max också gör det
    Kramis

    Moa 2017-01-08 14:38:48
    Svara
  • Tack för ett viktigt inlägg och ämne! Du har en fantastisk blogg med så bra innehåll och kvalité på det du skriver och inte minst HUR du skriver det. Du är minst sagt en förebild för inte bara mig utan många andra!

    Kram!

    Ellen 2017-01-08 14:30:24
    Svara
  • Detta inlägget är så viktigt ! Har bara läst din blogg i några veckor och nu är det den första bloggen jag läser varje morgon innan jag börjar dagen. Så bra och inspirerande.

    Ha det bäst ! 🙂

    Anna 2017-01-08 12:44:50
    Svara
  • Det du skriver är så himla viktigt. Har jobbat jättehårt för att hålla mitt jobb till vad det är – ett jobb. Gränsen mellan jobb och fritid är så luddig idag.

    Jag tycker om att ha ett jobb som inte är min största dröm. Det gör att jag kan ha distans till det. Tack för att du skrev det här iallafall.

    Tilda 2017-01-08 12:40:28 https://cokest.tumblr.con
    Svara
  • Så himla, himla bra skrivet! Heja dig!

    Jag är 24 år och blev i augusti sjukskriven efter att ha fått ”Utmattningssyndrom” skrivet i min journal. Och det är hemskt. Det går inte riktigt beskriva känslan av att glömma helt självklara saker, att inte ha fokus nog att hänga med i ett samtal eller att vara så jäkla trött att en somnar ifrån allt som händer under dagar, kvällar, helger. Idag jobbar jag 50% för att försöka komma tillbaka till ”en normal vardag”, och det går bra. Men vägen tillbaka efter en krasch är ingenting jag önskar ens min värsta ovän.

    Så till alla er som känner att ni är där och svävar på gränsen till att bli utbränd, snälla lyssna på er kropp. Det blir så mycket lättare att räta ut problemen innan en slagit dubbelknut på sin vardag.
    <3

    Ellen 2017-01-08 11:47:37 http://lindbergellen.com
    Svara
  • Hej Linn!
    Älskar din blogg och måste säga att jag älskar den ännu mer efter detta inlägg. Så fint av dig, som nämnt nedan, att förklara fenomenet med samhället vi lever i och inte skuldbelägga personen. Jag trodde att jag mådde bra nu i höst och trivdes med att ha mycket att göra. Att ha kalendern fullbokad, och försöka kombinera när viktiga saker krockade. Att aldrig riktigt tänka efter utan bara jobba på. När jag fick jullov från skola och jobb och socialt liv åkte jag till hemstaden. Jag hade såklart ställt upp på att jobba extra där med samt hinna med att träffa alla vännerna och släkten. Men varje dag hade blivit till ett måste att ta sig igenom och inget kändes ens det minsta kul. Efter ett tag hemma var det som att min kropp la ner. Jag kunde inte känna, knappt tänka, var bara så otroligt trött. Ångesten fanns där, värre än någonsin, varenda natt. Det har fortfarande inte riktigt gått över men efter tre veckor där jag avbokat allt känns det bättre. Är otroligt tacksam att min kropp gav mig en så stark varningssignal och mitt löfte (ja, löfte!) 2017 är verkligen att bara lägga av med kraven på mig själv. Sluta bry mig och tillfredsställa alla andra och alltid vara snyggast, smartast, roligast. Göra ingenting, göra det jag har lust med, försöka göra vad jag ska. Men inte mer! Hoppas att du fixar att göra detsamma. Förstår självklart att sådant är svårt att uppnå men det känns som man tagit ett stort steg när man insett hur orimlig man är mot sig själv. Man har bara ett liv, en kropp, en hjärna, ju.

    M 2017-01-08 11:38:49
    Svara
  • WORD!!

    Marit 2017-01-08 11:28:19
    Svara
  • Så jävla bra skrivet, Linn! Jag håller med dig om allt och, det värsta av allt, känner igen mig själv så jäkla mycket. Jag ska också gå igenom mina mål för 2017 idag och jag ska ha detta i åtanke då. Tack! <3

    Svara
  • Så. Bra. Skrivet. Fy attan vad bra.

    Ingrid 2017-01-08 10:51:36 http://Ingbergman.blogspot.se
    Svara
  • Alltså, ja. Ja, ja, ja. Det här är så jäkla viktigt! Har också en nära familjemedlem som blivit utbränd, två gånger (den andra gången sa läkaren att om hen blir utbränd igen så kommer hen aldrig kunna jobba igen för att hens hjärna hade tagit så mycket stryk?!), och har upplevt konsekvenserna på nära håll. Tycker det är så himla uppfriskande att du liksom går djupare och pratar om samhället och strukturer på arbetsplatser som problem, snarare än att lägga allt ansvar på individen – så som det lätt blir när en kommer med tips om hur en ”stressar ner” (meditera! träna! sov! ät grönsaker!) utan att peka på var problemen faktiskt ligger. Superlång kommentar, men vill också bara lyfta det här stycket: ”Utan tid att ha tråkigt, får vi aldrig känna efter, hitta saker vi älskar. Det är i de långsamma minutrarna som vi vågar, ramlar på nya hobbies, snyggingar att bli kära i, ideer till projekt och drömmar vi vill förverkliga.” JA. Mer tristess till folket!

    jennifer 2017-01-08 10:11:48 http://jenniferstroud.se
    Svara
  • Jag tycker att det är skitbra att du tar upp det här! Under hösten har jag försökt att vara snällare mot mig själv, för under sommaren höll det på att gå riktigt illa. Ändå är det svårt att hålla igen – det finns ju så mycket roliga saker att lägga sin vakna tid på! När man sysslar med sociala medier är det särskilt lätt att jobba helahela tiden. Man kanske inte tänker på det som jobb, men hjärnan får aldrig riktigt slappna av. Förra veckan lämnade jag in mitt examensarbete (äntligen!!!), och efter det var jag totalt mentalt urlakad. Det är så mycket som hänger på det där arbetet, och jag har hängt upp typ alla mina framtidsdrömmar på det, så den stressen i sig har varit överväldigande. Den har sipprat in överallt. Men när jag var klar med arbetet tog jag inte ledigt trots att jag behövde det! Då gick jag direkt på att stresslaga nyårsmat, stressplåta och och stresskriva nyårsinlägg till bloggen. Den här veckan har jag varit helt sänkt. I förrgår glömde jag koden till kortet som jag har haft i tre år, jag har tappat bort mobil-nycklar-plånbok i läggan dagligen och jag har inte uträttat något vettigt, trots att jag har min allra sista tenta coming up. Det var bra för mig att läsa det här! Jag ska också ta tag i att respektera mina egna gränser <3 Tack!

    Annie - lättlagat vegokäk 2017-01-08 10:10:52 https://vegokak.se/2016/10/18/sa-gor-jag-for-att-orka/
    Svara
  • Så himla bra skrivet! <3

    Elin 2017-01-08 10:06:43
    Svara
  • Håller med så mycket! Jag har som bara jobbar med 2 andra personer och vi är duktiga på att jobba flexi, och ta half days ibland om vi behöver det, om vi bara behöver lite time off till att typ chilla med sin partner, utan att ta ut en semesterdag. Having said that börjar jag bli trött på att jobba framför en dator varje dag -tror inte att människor är byggda för det, så jag ska börja leta jobb där jag får vara utomhus en del. En kompis jobbar på h&m i dundee som manager -hennes enda dåliga feedback i hennes performance reviews är att hon hobbar för länge varje vecka, de är stenhårda med att staff inte ska jobba över för mycket och bli utbrända! Och de är stenhårda på att deras staff inte ska sitta och kolla och svara mail när de har ledigt. Makes sense eftersom att det är ett stort företag och det fonns alltid någon annnan som jobbar liksom, men samtidigt har jag lärt mig att även på mitt lilla företag, när någon, client etc, skickar ett mail så förväntar de inte ett svar stright away..! Ganska uppebart men jag hade i princip glömt det haha. Har disabled mail på min mobil nu och jag mår så mycket bättre. Ok essay over, good luck with you boss and your other goals!!

    C 2017-01-08 10:00:04
    Svara
  • Så bra! Blir väldigt glad att du lyfter det. För mig som pluggar är stressen över att efter examen inte kunna prestera tillräckligt på ett jobb för att räknas som bra orimligt hög. Jag vill inte vara personen som inte har fritid för att stress räknas som prestige.

    Nastasja 2017-01-08 09:24:19 http://nastasjathor.com
    Svara
  • Detta är så bra! Det är så otroligt viktigt, men så sällan jag hör någon i vår generation prata om det. Heja dig!

    Sarah 2017-01-08 09:02:21
    Svara
Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Josefines Yoga
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sanne Alexandra
Mode
Pamela Bellafesta
Man
Niklas Berglind
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk
Man
Johan Hurtig