Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

6 revelations

Linn på Hyper Island blogg

me working late at night at Hyper Island last year

1. Jag har glömt min kamerasladd i Kenya och kan därför inte ladda upp några foton jag tagit. ORKAR INTE. Fan. Jag är så trött på min konstanta glömska.

2. Att skriva handlar bara om beslutstagande. 12 beslut per minut och det känns sådär för någon med såhär mycket beslutsångest.

3. Plötsligt slog det mig att anledningen till min stress är att jag pluggar 250% plus jobbar med den här bloggen och på en bar… Jag svär att ibland tror jag att jag är helt dum.

4. På tal om baren; den platsen tillför tillfredsställande mycket knäppheter till min vardag. Två cockney-kvinnor försökte ragga upp mig i lördags precis innan stängning. Detta precis innan de skrikandes skällde ut mig för att servera vidriga drinkar. Sedan beslutade de sig för att det var okej eftersom att jag var ”sexy as fuck”. Min chef skrek då tillbaka att jag faktiskt gör killer cocktails men då var de upptagna med att hångla med varandra så istället såg han till att göra mig berusad.

5. Daniel fyller 30 inom en månad och inför det känner jag mig så jävla glad för ålder är HETT och fest är det bästa jag vet. Men också känner jag ”???” eftersom att jag också tror att jag nu är 30 fast jag är 24. Men mest för att jag inte har någon aning om vad jag ska ge honom? Snälla hjälp?

6. Hackney är nu dränkt i ljudet av skateboards på torr asfalt. Och det, det är ljudet av snygga killar har jag och Kajsa fastslagit. Det är jag rätt nöjd med eftersom att det betyder även vår, och snälla den måste komma nu.

 —

1. I forgot my camera chord in Kenya and can’t upload any photos and I swear to God I am so sick of my forgetful mind.

2. Writing is just about making decisions twelve times a minute. I find that difficult, being somebody ridiculously indecisive. 

3. I’ve realised the reason I’m stressed is because I’m studying 250% plus working as a blogger and at a bar…. Why hasn’t this occurred to me before, why am I dumb?

4. Speaking of the bar; I love the weirdness it adds to my life. Two cockney ladies tried picking me up right before closing, and right before screaming at me that I make shit cocktails, but that it was alright because they thought I was ”sexy as fuck”. My manager yelled back that I make killer cocktails though, and then he got me drunk.

5. Daniel is turning 30 in a month and that makes me puzzled. Why? Well because it makes me believe I’m 30 too when I’m just 24. It also freaks me out because I have no clue on what to get him. Help?

6. Hackney is now filled with the sound of skateboards on dry asphalt, and that’s the sounds of hot boys, Kajsa and I agreed on. That I am pretty happy about because if spring doesn’t arrive soon how can we live?

Linn

Follow my blog on Bloglovin

sisterhood

Chocolate-Bar-Eyeshadow-PaletteToo-Faced-Chocolate-Bar-Eyeshadow-PaletteSaga-putting-my-makeup-onSaga-Make-Up-on-the-balcony-Kenya-2016 Nairobi, Kenya. 

Om vi går ut och äter på kvällarna, vilket händer de flesta kvällarna eftersom att mat är dyrt i affärerna och restauranger är relativt billiga. Jag har fortfarande pyjamas på mig och inte har jag borstat håret, bara suttit med min laptop på balkongen och skrivit ned ord i ett dokument som nu är 21 sidor. Mina ögonfransar och ögonbryn är solblekta, men min hy är inte brunare. På morgonarna flätar jag Sagas hår så hon sminkar mig på kvällarna. Jag ser så jävla het ut, det är helt sjukt. Inte känner jag mig nio år äldre direkt, och det känns så jävla fint. För jag vet inte hur många gånger under vår uppväxt som jag sminkat henne också när jag skulle ut för att träffa vänner som tonåring. Nu är det hennes tur.

At night we go out eating. The grocery stores here are pricy, so one might as well eat at restaurants. I’m still in my pyjamas and haven’t even gotten around to brush my hair. It’s just been my laptop and I on the balcony and 21 written pages. My eyelashes and eyebrows are bleached from sunlight, but my skin as pale as always. In the mornings I braid Saga’s hair so she does my make up at night. And with her magic I look so goddamn smoking hot, it’s insane! I wouldn’t say I feel like I’m nine years older than her anymore, and that feels lovely. Because I don’t know how many times during us growing up when I’ve gotten ready to go out to meet friends at night and I’ve done her make up too. Now it’s her turn to do mine.

Linn

Follow my blog on Bloglovin

tips när man söker praktikplats eller jobb

Flat-in-London

Jag får himla många mejl av er med frågor om praktik så tänkte att jag skulle dela med mig om vad jag lärt mig! Det är lite knepigt det där med praktik skulle jag säga. I vilket fall för kreativa industrier. Det här är det jag lärt mig av mitt sökande:

1. Börja söka typ max 3 månader innan du kan börja. Detta gäller i vilket fall i London. Det är extrem omsättning av praktikanter och kan du inte börja inom snar framtid så är du inte relevant.

2. Ju kortare mejl desto bättre. Sätt all stor info i din portfolio och håll mejlen svinkorta! Mer slagkraftigt och lättare att ta till sig då alla är upptagna och praktikanter sällan är prioritet.

3. Skicka något som står ut. Något visuellt, en gif när du vinkar, gärna med personens namn eller gör något kul med loggan eller deras intressen. Tänk på vad för roll du söker och se om du kan göra något kul med det? Illustratör, kanske illustrera något personligt? Obs! Försiktig med hur det kan tolkas.

4. Skaffa en portfolio där du har dina bästa projekt, en beskrivning om dig själv osv så du alltid kan länka till den och folk kan gå in flera gånger och klicka igenom när de har tid. Här kan du se min första portfolio.

5. Visa att du vill jobba just där och att det inte är ett massmejl. Nämn två tre saker du älskar som de gjort och varför och vad du vill lära dig i det och jobba med just dom. Det visar att du är genuin och har lagt ned tid. På samma sätt så ska du vara tydlig med vad du vill ha ut av att jobba just där. Förväntningar är alltid knepiga för på samma sätt som du inte vill koka kaffe dagarna i ända så är det lättare för företaget att utforma din praktik om de vet exakt vad du vill lära.

6. Få fram vad du kan erbjuda dom. För företagen vill tjäna på att ha dig där! Vad är du bäst på, hur är din personlighet, vad älskar du att göra? Och har du inte några skills än inom ditt område, tryck på annat du kan. Kanske du kan fota något till deras hemsida, anordna teambuilding eller vara ansvarig för deras instagram?

Linn,-the-Counter-Albion

7. Yrka på att mötas upp! Säg något i stil med ”Jag skulle gärna komma förbi er studio för en kopp kaffe och prata lite mer om vad ni gör och hur ni arbetar på XX, och så kan jag presentera mig vidare också. Hur ser fredag ut? Eller nästa vecka?” Föreslå tid, sätt och inte intervju utan hellre ett avslappnat prat utan obligationer för att du har massa frågor.

8. Följ upp flera gånger! Samma som ovan så har de lite tid och får massa mejl så de glömmer oftast bort att svara även om du är intressant för rollen.

Linn by Beata

9. Ring! Alltid mycket svårare att tacka nej till någon som ringer än som skickar ett mejl för du blir en människa. På samma sätt känns ett tweet inte lika mycket som ett commitment och jag har fått flera intervjuer genom att fråga om att typ ses över en kaffe och höra mer om hur du jobbar som x. Linkedin är rätt sämst men något som är bra är att du kan se alla gemensamma vänners vänner. Om jag har en vän som känner någon på företaget dit jag vill brukar jag be dom sätta ihop oss och det fungerar super.

10. Det gör ingenting att du inte är i staden du vill jobba i, men se till att få företaget att förstå det. Erbjud att ha en skypekonvo, google hangout eller facetime och tid när det skulle passa. Har fungerat för mig alla gånger.

11. När du är där, fråga massor! Det visar på intresse och att du är påläst. Fråga vad de söker, vad de tror skulle vara dina största utmaningar utifrån vad de hört, eller om du inte får jobbet – fråga varför och om de har några råd. Feedback är alltid bra, för folk kommer att tacka nej eller ha förutfattade meningar. Ju tidigare du vet vad de är, desto lättare är det att bemöta eller ändra till nästa gång.

Sen har ju alla olika åsikter på sånt här, men det här är de saker mina arbetsgivare har sagt var bra! Men följ magkänslan.

Linn

oh girl

Linn-Wiberg-2016-Kenya

Jag skriver på min roman och allt blir bara förjävligt. Jag är i chock; var det här det bästa jag kunde. Hur fan ska man kunna leva på det här! Inuti gör framtiden ont (bokstavligen, för magsåren kittlar till) och herregud hur ska det här sluta. Kanske borde jag kapitulera, jobba med admin, få in en lön, betala mina jävla bergsmassor till lån. Fast jag vet att jag skulle sörja min självbild, jag är för arrogant, tror att jag kan för mycket. Ja ni hör ju.

Vi pratar om att gestalt gestalta gestalta och inte beskriva, okej? Jag svär, himlar med ögonen, drömmer om fyllenätter och läser böcker om att ligga med rockstjärnor. Kan man inte bara få ha kul? Sen lyssnar jag runt 64 gånger på Justin Biebers nya låt som inte fick plats på hans platta, för lite så känns det. Jag får inte plats i bilden av mitt eget liv och det är så klyschigt att jag blir illamående. Ungefär så känns min text, och ändå kan jag inte sluta. Ironi.

edit: Har nu dansat ilsket och hett till Formation fyra gånger på rad och jag är tillbaka på banan. Känner mig såhär.

Justin Bieber – Oh Girl

I type up scenes for my novel and everything turns to shite. I am literally in shock; is this the best I can do? And I expect this to become my carreer! Inside me my future aches (literally because me ulcers are making comeback) and I’m wondering how the hell this will end. Will I ever get a job again? Maybe I should just succumb, take an admin job, actually get a salary and start paying off the mountains of student loans I’ve gladly built up. But I know that I’d grieve my self perception, I’m too arrogant, believe too much that I somewhat have it in me. Holy shit, just listen to me.

Instead I just listen to Justin Biebers new track that didn’t make it onto his album, because that’s a bit how I feel. I’m not making it into my own image of my life. Lol.

edit: I’ve now danced furiously and hot to Beyonce’s Formation four times and I’m cured. Instead this is me now.

Linn

Follow my blog on Bloglovin

morning game drive in lake nakuru

Morning-in-Nakuru-National-Partk,-KenyaZebras-in-Nakuru-National-Partk,-Kenya Sebras-in-Nakuru-National-Partk,-KenyaMorning-Game-Drive-in-Lake-Nakuru-National-Partk,-Kenya

Jag har precis vaknat upp i min säng i London igen. Daniel ligger här bredvid mig med rufsiga lockar och stängda ögon. Det känns underbart att vara tillbaka, fast att jag grät mitt fulaste, hickandes över att behöva lämna Kenya. Det skär i mig att behöva lämna ställen som känns som hem, att behöva leva långt ifrån saker och människor jag älskar. Men än har jag foton och berättelser att visa er, så den här platsen är inte klar med Kenya än.

Dessa foton är från vår helg i Nakuru där vi var för att fira att baby Ella döptes (mer om den otroliga dagen kan du läsa här). Morgonen efter steg vi upp 5.30, kröp in i bilen och körde ner mot nationalparken på gator som fortfarande låg inbäddade i det djupaste av mörker. Eftersom att ekvatorn går genom Kenya består nätterna av en mättad svärta, där ljuset inte når längre än några meter framför. Men lika korpsvart som det är, lika fort försvinner det och inom tio minuter har en tung, persikosol klättrat upp för kullarna och förgyllt hela världen. Jag har varit på hundratals safaris under mina år då Kenya var mitt hemland, men savannen med sina vilda djur i soluppgången kommer alltid förtrolla mig.

I have just woken up in my bed back in London. Daniel lays next to me, hair tangled and eyes closed. It’s lovely being back even though I sobbed having to leave Kenya. My dear dear Nairobi. I hope I can travel back soon, because it feels like home. I do have more pictures to show and stories to tell you so this place won’t be done with Kenya yet.

These photos are from the weekend we spent in Nakuru where we went to celebrate baby Ella’s baptism (see more about that incredible celebration here). The morning after we got up at 5.30, scrambled into the car and drove down the streets towards the national park whilst the world was still swallowed by darkness. Since Kenya is by the equator the nights here are made of a solid blackness, where light doesn’t stretch further than a couple of meters ahead. But as dark as it is, as quick does it disappear and within ten minutes a ripe sun climbs the hill dying the world peach. I have been to hundreds of safaris during my years living in Kenya, but I will always be mesmerised by the savanna with its wild animals roaming in the sunrise.

Morning-Game-Drive-Lake-Nakuru-National-Partk,-Kenya

other posts from kenya
kenyan mornings
a kikuyu baptism
a fish spa treatment
dancing across the red soil of kenya

Linn

Follow my blog on Bloglovin

Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Träningsglädje
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Dasha Girine
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind
Home
34 kvadrat
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Man
Viktor Frisk
Man
Marcus Schuterman