Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

I hate aching but it is almost worst not to

Daniel, Södermalm Daniel was visiting again here in Stockholm a few weeks ago. He’s a star, spending his money flying over to a colder and more expensive country just for me. I must be fabulous. I hate that I’m getting used to living away from Daniel. I don’t want to. I hate aching but it is almost worst not to. To instead finding it normal not to live with my boyfriend, to not share a home and a life. And I’m constantly terrified of letting our life slip just slightly too far that I get so used to us being apart that being together would feel even more odd. Therefore I force myself not to settle down too much but to constantly be ready to fly back. So I shed every little thing that would tie me down just a little more. Phone contracts, gym cards, doing up my room so that I like it, owning a bike or even making too many new friends. I refuse to become one in the long line of couples who fall apart when they are apart. And when he comes and it’s worth it all, I mean I die inside in the happiest possible way. But it’s confusing, and heart breaking.   How do you deal with long distance relationships?   Linn  

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
28kommentarer
  • […] I hate aching but it is almost worst not to Overexposed Memories Self-hatred and asking for help […]

    BYE LONDON - Linn Wiberg 2015-04-23 19:42:39 http://radarmagazine.se/linnwiberg/bye-london/
    Svara
  • […] I hate aching but it is almost worst not to Overexposed Memories Self-hatred and asking for help […]

    BYE LONDON - Linn Wiberg 2015-04-23 19:42:39 http://radarmagazine.se/linnwiberg/bye-london/
    Svara
  • […] I didn’t go out a single time during this month, but instead I wrote. I wrote about long distance relationships and being lonely. It was depressing but the respons was incredible and everybody here held me […]

    2014: OCT NOV DEC - Linn Wiberg 2015-01-14 20:33:49 http://radarmagazine.se/linnwiberg/2014-oct-nov-dec/
    Svara
  • […] I didn’t go out a single time during this month, but instead I wrote. I wrote about long distance relationships and being lonely. It was depressing but the respons was incredible and everybody here held me […]

    2014: OCT NOV DEC - Linn Wiberg 2015-01-14 20:33:49 http://radarmagazine.se/linnwiberg/2014-oct-nov-dec/
    Svara
  • Alltså. Det gör ju så jävla ont, konstant. Och även om man för någon stund har roligt och blir full och glömmer för en sekund hur saknaden bränner i magen så kommer den alltid tillbaka. Jag vet faktiskt inte hur man klarar det men som jag tänker är att, jag bara…klarar det. Helt enkelt, så klarar jag det. För om det är vi så bara klarar vi det. Det är hemskt att inte vakna med honom på morgonen och göra två koppar kaffe och titta på tv-serier till frukost, nu gör man allt det där själv men man får nog tänka att ”det kommer inte alltid vara såhär”. Sen tycker jag att alla som är i distansförhållanden FAKTISKT ska klappa sig själva på axeln och tänka på hur jävla bra man är som låter varandra växa och uppleva nya saker, för det är ju så himla viktigt att göra det man själv vill. Och att den kärlek som växer ur saknaden är om möjligt ännu bättre. Man får bara…helt enkelt…klara det. Och kolla på jävla mycket lökiga serier med många säsonger och skolka från föreläsningar bara för att man vill ligga kvar i sängen och låtsas att han är där och skedar en. Och gråta hela nätterna med balkongdörren öppen även om det är minusgrader ute för att det på något sätt får en att må lite bättre. *Klapp,klapp* på axeln.

    FIlippa 2014-10-16 16:12:34
    Svara
  • Alltså. Det gör ju så jävla ont, konstant. Och även om man för någon stund har roligt och blir full och glömmer för en sekund hur saknaden bränner i magen så kommer den alltid tillbaka. Jag vet faktiskt inte hur man klarar det men som jag tänker är att, jag bara…klarar det. Helt enkelt, så klarar jag det. För om det är vi så bara klarar vi det. Det är hemskt att inte vakna med honom på morgonen och göra två koppar kaffe och titta på tv-serier till frukost, nu gör man allt det där själv men man får nog tänka att ”det kommer inte alltid vara såhär”. Sen tycker jag att alla som är i distansförhållanden FAKTISKT ska klappa sig själva på axeln och tänka på hur jävla bra man är som låter varandra växa och uppleva nya saker, för det är ju så himla viktigt att göra det man själv vill. Och att den kärlek som växer ur saknaden är om möjligt ännu bättre. Man får bara…helt enkelt…klara det. Och kolla på jävla mycket lökiga serier med många säsonger och skolka från föreläsningar bara för att man vill ligga kvar i sängen och låtsas att han är där och skedar en. Och gråta hela nätterna med balkongdörren öppen även om det är minusgrader ute för att det på något sätt får en att må lite bättre. *Klapp,klapp* på axeln.

    FIlippa 2014-10-16 16:12:34
    Svara
  • Har haft distansförhållande typ 1½ år nu 🙁 Gud, är det verkligen så länge? Haha. Klart det suger extremt, och det värsta i min mening är hur lätt det blir småbråk för att man förstår inte alltid samtalston eller vad det kan röra sig om bakom när man bara smsar eller möjligtvis skypear. Men jag tänker att det fan ska gå det här! Och vi ska fanimig hitta nån gemensam plan för när vi kommer bo i samma stad igen. Tror det är viktigt med ett definierat mål. Och under tiden måste jag sysselsätta mig som fan och leva en massa, annars har jag ingenting att prata om när vi väl pratar. Förutom jag saknar diiiiiiig som vi ändå båda gör och vet.

    Sophie 2014-10-16 10:13:48 http://sophistikerad.wordpress.com/
    Svara
  • Har haft distansförhållande typ 1½ år nu 🙁 Gud, är det verkligen så länge? Haha. Klart det suger extremt, och det värsta i min mening är hur lätt det blir småbråk för att man förstår inte alltid samtalston eller vad det kan röra sig om bakom när man bara smsar eller möjligtvis skypear. Men jag tänker att det fan ska gå det här! Och vi ska fanimig hitta nån gemensam plan för när vi kommer bo i samma stad igen. Tror det är viktigt med ett definierat mål. Och under tiden måste jag sysselsätta mig som fan och leva en massa, annars har jag ingenting att prata om när vi väl pratar. Förutom jag saknar diiiiiiig som vi ändå båda gör och vet.

    Sophie 2014-10-16 10:13:48 http://sophistikerad.wordpress.com/
    Svara
  • Jag och min pojkvän hade ett långdistansförhållande (både inom Sverige och en period då han bodde utomlands) i två år. Vi blev kära i varandra på avstånd och vi fortsatte vara kära på avstånd men jag vet faktiskt inte ärligt hur vi klarade det, egentligen. Han studerade och jag hade ett flexibelt jobb vilket gjorde att jag kunde vara där minst fyra dagar på raken. Men man får ge sig fan på att klara det. Jag älskade ju honom och ville någon gång prova på att alltid få vakna bredvid honom. Vi var alltid ärliga mot varandra, det är jätteviktigt att säga till om någonting känns knasigt eller om saknaden blir för outhärdlig. Vi gjorde dessutom massa annat på helgerna vi inte sågs, inte gick och väntade och saknade liksom. Nu, efter två år, bor vi ihop och det är så fantastiskt. Men ibland kan jag sakna (???) det där med att kliva av tåget med ett pirr i magen som hållit i sig sedan klockan fem då min resa började. Men det löser sig, ge bara fan på det. Kram

    Elin 2014-10-16 05:41:37
    Svara
  • Jag och min pojkvän hade ett långdistansförhållande (både inom Sverige och en period då han bodde utomlands) i två år. Vi blev kära i varandra på avstånd och vi fortsatte vara kära på avstånd men jag vet faktiskt inte ärligt hur vi klarade det, egentligen. Han studerade och jag hade ett flexibelt jobb vilket gjorde att jag kunde vara där minst fyra dagar på raken. Men man får ge sig fan på att klara det. Jag älskade ju honom och ville någon gång prova på att alltid få vakna bredvid honom. Vi var alltid ärliga mot varandra, det är jätteviktigt att säga till om någonting känns knasigt eller om saknaden blir för outhärdlig. Vi gjorde dessutom massa annat på helgerna vi inte sågs, inte gick och väntade och saknade liksom. Nu, efter två år, bor vi ihop och det är så fantastiskt. Men ibland kan jag sakna (???) det där med att kliva av tåget med ett pirr i magen som hållit i sig sedan klockan fem då min resa började. Men det löser sig, ge bara fan på det. Kram

    Elin 2014-10-16 05:41:37
    Svara
  • alltså fan tänker typ exakt så med att vänja sig vara utan honom. jag vill ju inte det eftersom att jag egentligen alltid vill vara med honom men det är också skönt att vänja sig så man slipper smita ut från lektionerna för att gråta på skoltoaletten. tycker att det känns som att man typ glömmer bort hur bäst det var när man bodde ihop och att man troligtvis kommer göra det snart om kanske ett år eller tre eller någon gång i alla fall så jag måste påminna mig om det hela tiden även fast jag är livrädd för att bli så van att vara utan honom att jag ska få för mig att jag inte behöver vara tillsammans med honom.(mest är jag rädd för att han ska få för sig det) och nu är han i indien en månad och vi brukar skicka meddelande till varandra minst en gång i timmen i vanliga fall men nu kan vi inte ens höras varje dag för att wifi inte är en självklarhet och det är en sådan jävla omställning. jag brukar alltid försöka komma ihåg att ifall man verkligen vill så kommer man ju bo i samma stad igen och kunna äta middag tillsammans varje dag och bli sur på att han sover för länge på morgonen eller att han glömmer att ställa in i diskmaskinen. så länge man vet att snart ses vi igen och då kommer allt vara så jävla fint som det alltid är så blir det lite lättare. försöker bara tänka att allt som är piss kan bli bra till slut. att det är värt det för att det är han.

    Hanna 2014-10-15 22:26:28 http://midnattsgatan.blogspot.se
    Svara
  • alltså fan tänker typ exakt så med att vänja sig vara utan honom. jag vill ju inte det eftersom att jag egentligen alltid vill vara med honom men det är också skönt att vänja sig så man slipper smita ut från lektionerna för att gråta på skoltoaletten. tycker att det känns som att man typ glömmer bort hur bäst det var när man bodde ihop och att man troligtvis kommer göra det snart om kanske ett år eller tre eller någon gång i alla fall så jag måste påminna mig om det hela tiden även fast jag är livrädd för att bli så van att vara utan honom att jag ska få för mig att jag inte behöver vara tillsammans med honom.(mest är jag rädd för att han ska få för sig det) och nu är han i indien en månad och vi brukar skicka meddelande till varandra minst en gång i timmen i vanliga fall men nu kan vi inte ens höras varje dag för att wifi inte är en självklarhet och det är en sådan jävla omställning. jag brukar alltid försöka komma ihåg att ifall man verkligen vill så kommer man ju bo i samma stad igen och kunna äta middag tillsammans varje dag och bli sur på att han sover för länge på morgonen eller att han glömmer att ställa in i diskmaskinen. så länge man vet att snart ses vi igen och då kommer allt vara så jävla fint som det alltid är så blir det lite lättare. försöker bara tänka att allt som är piss kan bli bra till slut. att det är värt det för att det är han.

    Hanna 2014-10-15 22:26:28 http://midnattsgatan.blogspot.se
    Svara
  • Har haft distansförhållande i över ett år, han bor i London och jag i Göteborg. Vi har aldrig haft ett ”vanligt” förhållande och just nu vet jag inte när vi kommer kunna ha det heller. Jag tror det viktigaste är att försöka ha en sund syn på det hela. Bara för att du har det kul i sthlm betyder det inte att du ”glömmer” honom eller han dig. Man måste nästan göra så för att inte gå under. Vissa dagar får jag liksom panik och bara jag mååååstee träffa han nu. Men det går ju inte. Då får man försöka lägga sin energi på det man gör just nu, skola, jobb, projekt osv. Det blir ju någon konstig bubbla där man hela tiden har en längtan, och känslorna är väldigt extrema. Man dör av lycka när man ses, dör inombords när man säger hejdå. Men samtidigt så… finns det ju inte så mycket att göra. Jag tänker att, lyckas man klara ett förhållande på distans, då förtjänar man allt cred i världen. Men för att du ska klara distansen måste du kunna njuta och ha det kul där du är just nu. Så försöker jag tänka, att jag vill ju inte vara en person som alltid lever i ett ” räkna ner ” stadie” vore ett väldigt slöseri med bra dagar. Men det suger på många sätt och vis, men jag hade inte klarat av mig själv om man förstörde något så fint på grund utav en sträcka. De får helt enkelt funka, hur jobbigt det än är. Man får peppa varandra och ge mycket cyberkärlek typ. Man får jobba för det som fan men det är ju värt det 🙂

    Hanna 2014-10-15 21:27:28
    Svara
  • Har haft distansförhållande i över ett år, han bor i London och jag i Göteborg. Vi har aldrig haft ett ”vanligt” förhållande och just nu vet jag inte när vi kommer kunna ha det heller. Jag tror det viktigaste är att försöka ha en sund syn på det hela. Bara för att du har det kul i sthlm betyder det inte att du ”glömmer” honom eller han dig. Man måste nästan göra så för att inte gå under. Vissa dagar får jag liksom panik och bara jag mååååstee träffa han nu. Men det går ju inte. Då får man försöka lägga sin energi på det man gör just nu, skola, jobb, projekt osv. Det blir ju någon konstig bubbla där man hela tiden har en längtan, och känslorna är väldigt extrema. Man dör av lycka när man ses, dör inombords när man säger hejdå. Men samtidigt så… finns det ju inte så mycket att göra. Jag tänker att, lyckas man klara ett förhållande på distans, då förtjänar man allt cred i världen. Men för att du ska klara distansen måste du kunna njuta och ha det kul där du är just nu. Så försöker jag tänka, att jag vill ju inte vara en person som alltid lever i ett ” räkna ner ” stadie” vore ett väldigt slöseri med bra dagar. Men det suger på många sätt och vis, men jag hade inte klarat av mig själv om man förstörde något så fint på grund utav en sträcka. De får helt enkelt funka, hur jobbigt det än är. Man får peppa varandra och ge mycket cyberkärlek typ. Man får jobba för det som fan men det är ju värt det 🙂

    Hanna 2014-10-15 21:27:28
    Svara
  • Hej Linn! Det var jag som mejlade dig för ett tag sen och tackade för att du beskrev perfekt hur jag tycker det känns att ha distansförhållanden. Och nu har du beskrivit sådär perfekt igen så jag tänkte att det var dags att ta mig i kragen och skriva en kommentar! Inte för att jag har nåt bra svar eller råd egentligen, är ju precis som du nybörjare på dethär med distansförhållande och har precis som du börjat vänja mig lite vid det samtidigt som jag tycker det är nästan läskigare än att längta 24/7. Men jag tycker det Frida skrev om att ”stänga av ” och ”slänga bort” inte alls är samma sak lät så himla vettigt. Jag ska 1) försöka tänka mer så 2) fortsätta läsa din blogg som pepp och tröst i distanseländet 3) ringa min kille NU. Kram och heja dig!

    Hanna 2014-10-15 21:21:50
    Svara
  • Hej Linn! Det var jag som mejlade dig för ett tag sen och tackade för att du beskrev perfekt hur jag tycker det känns att ha distansförhållanden. Och nu har du beskrivit sådär perfekt igen så jag tänkte att det var dags att ta mig i kragen och skriva en kommentar! Inte för att jag har nåt bra svar eller råd egentligen, är ju precis som du nybörjare på dethär med distansförhållande och har precis som du börjat vänja mig lite vid det samtidigt som jag tycker det är nästan läskigare än att längta 24/7. Men jag tycker det Frida skrev om att ”stänga av ” och ”slänga bort” inte alls är samma sak lät så himla vettigt. Jag ska 1) försöka tänka mer så 2) fortsätta läsa din blogg som pepp och tröst i distanseländet 3) ringa min kille NU. Kram och heja dig!

    Hanna 2014-10-15 21:21:50
    Svara
  • My boyfriend and I did long distance in the beginning, we met while I was living in Norway and he was living in London. It was awful and painful, and it took me three months before I had a one way ticket to the big city.

    Ella Stormark 2014-10-15 20:36:30 http://www.ellastormark.com
    Svara
  • My boyfriend and I did long distance in the beginning, we met while I was living in Norway and he was living in London. It was awful and painful, and it took me three months before I had a one way ticket to the big city.

    Ella Stormark 2014-10-15 20:36:30 http://www.ellastormark.com
    Svara
  • Min pojkvän flyttade till england i september för att plugga, och jag vill bara gråta varje morgon när jag tänker på hur många dagar det är tills vi ses. Det sämsta är också att jag är extremt dålig på att prata i telefon/skypea. Sitter mest tyst och vet inte vad jag ska säga. MEN, det finns ju bättre sidor också, typ att man kan hänga med kompisar spontant utan att redan ha bestämt hemmakväll med pojkvännen.

    Ebba 2014-10-15 19:43:38 http://ebbaoctavia.blogg.se
    Svara
  • Min pojkvän flyttade till england i september för att plugga, och jag vill bara gråta varje morgon när jag tänker på hur många dagar det är tills vi ses. Det sämsta är också att jag är extremt dålig på att prata i telefon/skypea. Sitter mest tyst och vet inte vad jag ska säga. MEN, det finns ju bättre sidor också, typ att man kan hänga med kompisar spontant utan att redan ha bestämt hemmakväll med pojkvännen.

    Ebba 2014-10-15 19:43:38 http://ebbaoctavia.blogg.se
    Svara
  • Min bf bor i centrala London (8 mil ifrån) och kan inte ses så ofta (en gång i månaden typ) och jag går sönder. Letar dock jobb i London nu och fokuserar på att för varje dag som går, så får vi snart vara tillsammans ihop på riktigt.

    Daniella Caspian 2014-10-15 18:59:00 http://vapenbroder.blogg.se
    Svara
  • Min bf bor i centrala London (8 mil ifrån) och kan inte ses så ofta (en gång i månaden typ) och jag går sönder. Letar dock jobb i London nu och fokuserar på att för varje dag som går, så får vi snart vara tillsammans ihop på riktigt.

    Daniella Caspian 2014-10-15 18:59:00 http://vapenbroder.blogg.se
    Svara
  • känner igen allt du skriver allt för väl </3 önskar att det fanns någon magisk formel för att göra allt bra!

    Amanda 2014-10-15 18:58:52 http://amandasaybass.wordpress.com/
    Svara
  • känner igen allt du skriver allt för väl </3 önskar att det fanns någon magisk formel för att göra allt bra!

    Amanda 2014-10-15 18:58:52 http://amandasaybass.wordpress.com/
    Svara
  • Ha inte dåligt samvete för att du har kul/gör saker/lever fast ni inte ses. Det är inte så konstruktivt att ligga inne och hulkgråta till ett tummat fotografi bara för att. Man får tänka att man inte är mindre ihop/mindre kär/mindre bra partner bara för att man klarar av att ha roligt isär. Jag tycker att om man ska klara av att inte bli TOKIGGGGG isär så får jag jobba på att stänga av de mest hysteriska kärleksrusen, eller omvandla dem till ”herregud vad glad jag är att vi har varandraaaaaaa!!!!!” istället för ”jag vill sitta innanför hans tröja dagarna i ända och ba *andas hans doft*”. Sen tar det en dag eller två att sätta igång alla känslor igen, men de finns ju där fortfarande. Det är inte samma sak att stänga av som att slänga bort. Kan ju vara bra att berätta för sin partner att det är så man gör också så hen fattar varför man typ sitter på ett hörn av soffan och ser ut som en uppskrämd uggla när man ses igen………. Det låter kanske inte helt idylliskt men det går över det där. Bara man inte får panik och tror det är något fel på ens känslor. Jag går under om jag går runt och känner allt hela tiden när vi är ifrån varandra, då är det mer praktiskt för alla att stänga av litegrann och sen sätta på det igen. (obs jag är inte psykopat, men jag har ändå roddat ett distansförhållande i två år utan några större kriser). Vi ses fem dagar var sjätte vecka + vid jul + under sommaren. Kan tyvärr inte korrekturläsa min kommentar i den här pyttelilla rutan och det känns lite väl satsat att börja redigera den i ett worddokument. Så ursäkta om jag upprepar mig. Distansförhållanden har fördelar också. Det är tex enormt himla jättekul när man väl ses!

    Frida 2014-10-15 18:58:41 http://dezdemonas.blogspot.com
    Svara
  • Ha inte dåligt samvete för att du har kul/gör saker/lever fast ni inte ses. Det är inte så konstruktivt att ligga inne och hulkgråta till ett tummat fotografi bara för att. Man får tänka att man inte är mindre ihop/mindre kär/mindre bra partner bara för att man klarar av att ha roligt isär. Jag tycker att om man ska klara av att inte bli TOKIGGGGG isär så får jag jobba på att stänga av de mest hysteriska kärleksrusen, eller omvandla dem till ”herregud vad glad jag är att vi har varandraaaaaaa!!!!!” istället för ”jag vill sitta innanför hans tröja dagarna i ända och ba *andas hans doft*”. Sen tar det en dag eller två att sätta igång alla känslor igen, men de finns ju där fortfarande. Det är inte samma sak att stänga av som att slänga bort. Kan ju vara bra att berätta för sin partner att det är så man gör också så hen fattar varför man typ sitter på ett hörn av soffan och ser ut som en uppskrämd uggla när man ses igen………. Det låter kanske inte helt idylliskt men det går över det där. Bara man inte får panik och tror det är något fel på ens känslor. Jag går under om jag går runt och känner allt hela tiden när vi är ifrån varandra, då är det mer praktiskt för alla att stänga av litegrann och sen sätta på det igen. (obs jag är inte psykopat, men jag har ändå roddat ett distansförhållande i två år utan några större kriser). Vi ses fem dagar var sjätte vecka + vid jul + under sommaren. Kan tyvärr inte korrekturläsa min kommentar i den här pyttelilla rutan och det känns lite väl satsat att börja redigera den i ett worddokument. Så ursäkta om jag upprepar mig. Distansförhållanden har fördelar också. Det är tex enormt himla jättekul när man väl ses!

    Frida 2014-10-15 18:58:41 http://dezdemonas.blogspot.com
    Svara
Linn Wibergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Sandra Beijer
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Home
Andrea Brodin
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman